Här kommer ett födelsedagskort som jag gjort till barnens kusin som fyller 5 år på tisdag. Jag köpte den fina Penny Black-stämpeln på mässan förra helgen och den har redan blivit en favorit.
Ha en fortsatt skön helg!söndag 16 november 2008
Födelsedagskort och andra-plats-vinst!
Jag som aldrig har tur när det kommer till lottdragningar har nu äntligen vunnit en! Oktoberutmaningen på SS gällde temat vänskap/vänner och DJ Smurf vann med en jättefin LO. Mians scrap och design som sponsrade tävlingen var så generösa att de ville ge ett pris även till 2:an. Nu var vi två 2:or som fått 8 röster var och då blev det som sagt lottdragning! Och jag vann! Tur var väl det, jag tror inte jag hade kunnat vinna om det blivit en omröstning till eftersom MissMians LO, som delade 2:a platsen med mig, var så fin! Den här LOn var det som tävlade.
måndag 10 november 2008
Syfestival och fars dag
I fredags tog jag och min mamma plus en stick-kafé-väninna till henne, bussen till Kistamässan och Syfestivalen. Vi kom dit vid 10.30-tiden och gick sedan runt bland montrar fyllda med garner, tyger, symaskiner och inte minst scrapsaker, tills klockan slog 16.00 då bussen skulle rulla hemåt igen.
För att vara säker på att inte missa något styrde jag direkt stegen mot scrapdelen och gjorde av med alla pengar, plus lite till, på en massa kul småsaker. Lustigt det där, men var för sig kostar det inte så mycket, men tillsammans så blir det verkligen en hel del. Träffade bland andra Hegu som hjälpte Kortmakarna i deras stånd. När jag var klar med scrapperiet letade jag upp mina stickande vänner igen för att hitta något att stoppa i magen eftersom shopping gör en hungrig. Det kunde ha fungerat bättre med matdelen på Kistamässan tycker jag nog. Det fanns, som jag förstod det, två kaféer och en restaurang. Eller kafé och kafé... det fanns kanske åtta bord med fyra stolar i det kafé vi hittade och kön som ringlade fram till disken var lång kan jag meddela. Det slutade med att vi fick de tre sista korvarna som fanns för tillfället sen stod vi och åt dem eftersom de ynka stolarna och borden redan var upptagna. Men det spelade egentligen inte så stor roll eftersom vi var mer sugna på att strosa runt och kika på allt kul istället för att sitta och vila oss.
Med förnyad energi gav vi oss ut i folkmassan igen och jag kunde inte låta bli att köpa garn till tre mössor och en halsduk. Så nu har jag stickat en Åremössa till dottern och är inne på nästa. Kanske lägger jag ut en bild på den sen om jag kan få dottern att stå modell. Borde inte vara något problem eftersom hon tar ungefär åttioelva bilder på sig själv varje dag ;-)
I går var det fars dag och vi firade både morfar och familjens egen pappa hemma hos oss med tårta och presenter. Jag hade gjort ett kort till morfar och resultatet ser ni nedan.
Har även lagt upp en bild på ett beställningskort till en tjej på jobbet som fyller 60 år. Hennes högsta önskan är att tågluffa (!) så kortet skulle vara tåginspirerat. Vet inte om jag lyckades, men det ska föreställa en tågräls... Vad tycker ni?
På bilden längst ner syns en liten tack-för-middagen-gåva som jag hastade ihop någon timme innan vi skulle iväg. Har bara glömt att visa den tidigare.
För att vara säker på att inte missa något styrde jag direkt stegen mot scrapdelen och gjorde av med alla pengar, plus lite till, på en massa kul småsaker. Lustigt det där, men var för sig kostar det inte så mycket, men tillsammans så blir det verkligen en hel del. Träffade bland andra Hegu som hjälpte Kortmakarna i deras stånd. När jag var klar med scrapperiet letade jag upp mina stickande vänner igen för att hitta något att stoppa i magen eftersom shopping gör en hungrig. Det kunde ha fungerat bättre med matdelen på Kistamässan tycker jag nog. Det fanns, som jag förstod det, två kaféer och en restaurang. Eller kafé och kafé... det fanns kanske åtta bord med fyra stolar i det kafé vi hittade och kön som ringlade fram till disken var lång kan jag meddela. Det slutade med att vi fick de tre sista korvarna som fanns för tillfället sen stod vi och åt dem eftersom de ynka stolarna och borden redan var upptagna. Men det spelade egentligen inte så stor roll eftersom vi var mer sugna på att strosa runt och kika på allt kul istället för att sitta och vila oss.
Med förnyad energi gav vi oss ut i folkmassan igen och jag kunde inte låta bli att köpa garn till tre mössor och en halsduk. Så nu har jag stickat en Åremössa till dottern och är inne på nästa. Kanske lägger jag ut en bild på den sen om jag kan få dottern att stå modell. Borde inte vara något problem eftersom hon tar ungefär åttioelva bilder på sig själv varje dag ;-)
I går var det fars dag och vi firade både morfar och familjens egen pappa hemma hos oss med tårta och presenter. Jag hade gjort ett kort till morfar och resultatet ser ni nedan.
Har även lagt upp en bild på ett beställningskort till en tjej på jobbet som fyller 60 år. Hennes högsta önskan är att tågluffa (!) så kortet skulle vara tåginspirerat. Vet inte om jag lyckades, men det ska föreställa en tågräls... Vad tycker ni?
På bilden längst ner syns en liten tack-för-middagen-gåva som jag hastade ihop någon timme innan vi skulle iväg. Har bara glömt att visa den tidigare.
tisdag 4 november 2008
Award!
Oj vad glad jag blev när jag läste Sinikkas kommentar och insåg att jag fått en award! Tack så jättemycket Sinikka! You made my day! Och hennes motivering lyder "Just love her LOs and cards". Mycket bättre omdöme än så är svårt att få!
Besök gärna hennes blogg, hon gör underbara saker!
Besök gärna hennes blogg, hon gör underbara saker!
The rules are:
Pick 5 blogs that you consider deserve this award for their creativity, design, interesting material, and also for contributing to the blogging community, no matter what language. Each award has to have the name of the author and also a link to his or her blog. Each award winner (upon acceptance) should show the award and put the name and link to the blog that has given her or him the award. I give this award to:
- Veronica (Supermysig tjej som gör fantastiskt detaljrika och vackra kort!)
- Suz (Otroligt duktig kortmakare som inspirerar mig massor med sin kreativitet!)
- Malin (Sanslöst rolig bloggare som gör grymt fina och välkomponerade kort och LOs!)
- Cath (Jätteduktig scrappare som gör supervackra och välgjorda alster!)
- Ingela (En fantastiskt kreativ och inspirerande tjej som både scrappar, syr och stickar!)
Nu måste jag kolla hur röstningen går i oktoberutmaningen på SS. Ligger bra till just nu och håller tummarna! Det var så många fina bidrag så det går nästan inte att rösta bara på en. Jag hade jättesvårt men hittade en favorit till slut!
söndag 2 november 2008
Anka och gamla spetsar
I helgen hälsade vi på mina svärföräldrar i Oskarshamn. Svärmor berättade att det fanns en liten butik i staden som precis börjat sälja scrapsaker, så jag och min dotter stack dit så fort artigheten tillät för att kolla in vad de hade för kul saker. Det var i fredags, dagen före Allahelgonadagen, så GIVETVIS hade de stängt klockan tre och klockan var halv fyra när vi stod utanför och slet i dörren. Trist! Hittade dock en syaffär där jag köpte lite band för att trösta mig med.
Väl tillbaka tog svärmor fram en gammal låda som hon ville visa mig. Tror ni jag blev glad när jag upptäckte att det i lådan låg jättemycket virkade spetsar? Jag fick allihop för, som svärmor uttryckte det, det är ju bättre att de kommer till användning än att de ligger i lådan undangömda i en garderob och skräpar. Så nu är jag jätteglad. Det var min sväfars mamma som virkat dem en gång i tiden. Man kan knappt tro att de är virkade, så otroligt tunt garn har hon använt. Hon måste haft syn som en hök för att ha lyckats med det där. Grymt häftigt i alla fall!
LOn på The Big Duck är från USA i somras. Vi hade köpt med oss lunch och hittade en jättefin park där vi satte för att njuta av livet en stund. Vi hade sett att det stod "Don't feed the ducks!" på några skyltar runt om och vi förstod vad de menade när det vaggade fram två jättelika ankor mot vårat bord. Ankan på bilden var lika läskig som imponerande vacker. Den ställde sig bredvid bordet och blåstirrade på oss precis så länge som någon fortfarande tuggade. Han/hon sa inget, rörde sig inte, men stirrade med en blick av stål som kunde ha skrämt upp den mest härdade hårding kan jag lova. Den andra ankan var mer aktiv och vankade fram till min dotter och, påstår hon, försökte bita henne i tårna. I alla fall verkade det så av henne illvrål att döma. En man som satt i en solstol säkert 50 meter bort ropade tillbaks med skratt i rösten "It won't kill you!". Men det trodde nog dottern. Hur som helst var jag tvungen att göra en LO på den. Visst är den häftig? Man kan inte riktigt se hur stor den är, men tänk er att huvudet gick upp till bordsskivan ungefär. LOn har jag skickat in till Malin och Scrappers som kör en skissutmaning som sträcker sig till nästa måndag.
Om ni undrar över mitt finger så kan jag berätta att det fungerar bra igen. Jag har inte full rörlighet på långa vägar, men det funkar i alla fall. Jag har en bild på handen när stygnen är borttagna, men jag tänker bespara er den. Det ser precis ut som om någon har försökt hugga av fingret men misslyckats två gånger, och det är inte så mysigt direkt!
Nej, nu ska jag gå ut i det fantastiska vintervädret och andas in den härligt klara luften och njuta av den krispiga kylan!
Väl tillbaka tog svärmor fram en gammal låda som hon ville visa mig. Tror ni jag blev glad när jag upptäckte att det i lådan låg jättemycket virkade spetsar? Jag fick allihop för, som svärmor uttryckte det, det är ju bättre att de kommer till användning än att de ligger i lådan undangömda i en garderob och skräpar. Så nu är jag jätteglad. Det var min sväfars mamma som virkat dem en gång i tiden. Man kan knappt tro att de är virkade, så otroligt tunt garn har hon använt. Hon måste haft syn som en hök för att ha lyckats med det där. Grymt häftigt i alla fall!
LOn på The Big Duck är från USA i somras. Vi hade köpt med oss lunch och hittade en jättefin park där vi satte för att njuta av livet en stund. Vi hade sett att det stod "Don't feed the ducks!" på några skyltar runt om och vi förstod vad de menade när det vaggade fram två jättelika ankor mot vårat bord. Ankan på bilden var lika läskig som imponerande vacker. Den ställde sig bredvid bordet och blåstirrade på oss precis så länge som någon fortfarande tuggade. Han/hon sa inget, rörde sig inte, men stirrade med en blick av stål som kunde ha skrämt upp den mest härdade hårding kan jag lova. Den andra ankan var mer aktiv och vankade fram till min dotter och, påstår hon, försökte bita henne i tårna. I alla fall verkade det så av henne illvrål att döma. En man som satt i en solstol säkert 50 meter bort ropade tillbaks med skratt i rösten "It won't kill you!". Men det trodde nog dottern. Hur som helst var jag tvungen att göra en LO på den. Visst är den häftig? Man kan inte riktigt se hur stor den är, men tänk er att huvudet gick upp till bordsskivan ungefär. LOn har jag skickat in till Malin och Scrappers som kör en skissutmaning som sträcker sig till nästa måndag.
Om ni undrar över mitt finger så kan jag berätta att det fungerar bra igen. Jag har inte full rörlighet på långa vägar, men det funkar i alla fall. Jag har en bild på handen när stygnen är borttagna, men jag tänker bespara er den. Det ser precis ut som om någon har försökt hugga av fingret men misslyckats två gånger, och det är inte så mysigt direkt!
Nej, nu ska jag gå ut i det fantastiska vintervädret och andas in den härligt klara luften och njuta av den krispiga kylan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)