Kort, flytt och organ

Nu är det snart dags för nerpackning av mina scrapsaker... och alla andra saker också förstås. Vi ska flytta från vårt hus där vi bott i snart 16 år och in i en lägenhet. Jag ägnar just nu en massa tid åt att göra mig av med saker och det är något av det bästa jag vet! Vi har skänkt en hel del, sålt vissa saker och slängt resten. Ja, vi har såklart behållt en hel del också. Men att ta sig från ett hus på 160 kvadrat till en lägenhet på 113 kvadrat med minimala förvaringsutrymmen är en utmaning som jag gillar.

Förutom detta lilla bestyr så skriver jag för brinnande livet. Att jag gick med i Inspirationsklubben är ett av det roligaste jag gjort och jag har fått grym inspiration. Jag håller som bäst på att fundera ut vad min bok (ett drömprojekt) ska handla om och jag är kanske ett ämne på spåret. Men tills dess (det kanske stannar vid en dröm) så skriver jag en massa ändå. Helt plötsligt ser jag saker omkring mig som jag inte lagt märke till tidigare och jag har blivit mycket mer varse vad som händer och sker runt omkring. Om någon av er som läser detta går och bär på en skrivardröm, hör av er till mig så berättar jag mer!

Sen har vi ju mitt tappade organ, berättar om det i slutet. Först måste ni kolla på mina kort :)

Jag har gjort en del kort på beställning och jag har ytterligare några som jag måste fixa innan grejerna åker ner i flyttkartonger. Just nu är jag inne på lite vintage igen.

Det här kortet gjorde jag till min bästa Berit som fyllde år i januari. Hon fick kortet tillsammans med en jättefin kakburk med glas i locket som jag köpt på Mique. Bakade choclate chip cookies som jag la i, hittade matchande band (ser inte ut att matcha så bra på bilden konstigt nog) och så fick hon det tillsammans med kortet.

Detta golfinspirerade kort gjorde jag till min pappa som fyllde 77 i februari. Han spelar golf men egentligen borde det varit bowlinginspirerat eftersom han bowlar också och fick bowling-presentkort. Jag hade dock ingen lämplig stämpel så detta fick duga.

Och så var det mitt tappade organ. I höstas började jag få ont i sidan när jag var ute och sprang. Det blev värre och värre och jag mådde illa och fick konstiga sympom. Jag hittade en stor knöl till höger om naveln och då fattar ni säkert vad jag trodde att jag led av. Löpningen gick dåligt och jag visste inte vad som var fel. Sen dess har jag varit på ett otal läkarundersökningar och röntgenbesök innan de förstod vad det var.

 

Eftersom jag alltid legat ner vid alla undersökningar så har de inte känt min stora knöl och jag misstänker att de började tro att jag inbillade mig alltihop och att jag drabbats av något som de kunde relatera till övergångsåldern. Till slut sa jag åt dem att undersöka mig när jag stod upp eftersom det var då jag kände knölen. Eftersom jag är smal så känns den väldigt tydligt.

 

Hur som helst var det min njure som trillat ner. Ovanligt men det händer. I Nyköping står de handfallna och jag kämpar just nu med alla medel för att få träffa en specialist och eventuellt få till en operation. Jag har fått kontakt med en tjej i Norge som precis blivit opererad och hon har hjälpt mig massor. Just nu är läget att Nyköping anser att det kostar för mycket att skicka mig utomläns för operation. Jag har dock kontakt med en överläkare i Uppsala som gjort ett flertal såna här operationer och jag hoppas att det löser sig till slut.

 

Det är egentligen inget farligt att njuren lossnat, men i mitt fall så har jag riktigt ont av det. Jobbigt att kämpa mot landstinget och riktigt, riktigt tråkigt att det är pengarna som styr.

 

Så håll tummarna så berättar jag vidare hur det går.

 

Kram!

 

Nya tider

Oj, oj vad det har hänt grejer här! Jag vet inte om jag orkar berätta allt i ett enda inlägg men jag kan börja med det roliga i alla fall. Jag har precis gått med i en Inspirationsklubb som Johanna Wistrand på Multimanus startat. Där kommer jag att kunna få skrivar-inspiration från henne och andra medskribenter. Förhoppningsvis kanske jag kan inspirera någon också. Jag har verkligen saknat mitt skrivande men nu ska jag komma igång igen. En jättekul aktivitet är olika "börjor" som vi får varje dag. Det är meningar som man ska fortsätta skriva på i fem minuter. Känslan att bara skriva och låta pennan gå är så skön! Jag tror faktiskt att det är frihet jag känner. Och glädje.

Jag har inte legat på latsidan heller vad gäller kortskapande. Här kommer en kavalkad av kort i olika former. Jag bara lägger ut dem huller om buller så skrolla på och se vad jag sysselsatt mig med den senaste tiden.

Måste bara säga att jag är så himla nöjd över det första kortet, ett rocking-card, som blev så fint. Min mamma fick det när hon fyllde 77 år i december. Kortet gungar förstås när man petar på det :)

Är också mäkta stolt över fågelholken som jag gjorde till pappa på Fars Dag. Kul att göra lite annat än bara "vanliga" kort.

Fler kort kommer i nästa inlägg. Då ska jag också berätta om min skumma sjukdom som jag råkat ut för. Kan bara säga att ett av mina organ har lossnat...

Kramar!

Tina