Ny sida i min Art Journal

I fredags var jag i Uppsala hos min njurläkare. Det sedvanliga 10-minutersbesöket fick planerat utfall och jag står nu uppskriven på operation i augusti/september. Jag ville själv vänta tills i höst om det inte gick att få en tid redan i mars men det är tydligen tjockt med operationer då så i höst fick det bli. På så vis slipper jag sabba en sommar till och nu kan jag/vi för en gångs skull faktiskt PLANERA en bit framåt. Blir nog en eller två resor som jag kan tänka tillbaks på när operationen är avklarad och jag återigen ligger på soffan utan att få röra mig.

Den här gången går de in med ett öppet snitt vilket, tror jag i alla fall, ger en längre rehabilitering eftersom läkningen blir lite bökigare än vid fyra små titthål. Tydligen ska han skära upp mig vid flanken mot ryggen och försöka komma åt att sätta fast den dinglande njurdelen den vägen. Lycka till önskar jag min doktor och mig själv.

Jag har gjort en bunt med kort men de visar jag en annan dag. För tillfället fokuserar jag på min Art Journal och visar därför ytterligare en sida som jag gjorde klart för ett par veckor sedan. Jag har fler idéer på gång men jag vet inte vilken teknik jag ska använda. Vill ju variera mig, det går ju inte att fastna :)

Med denna sida vill jag på något sätt belysa att man aldrig ska stänga dörrarna helt och säga principiellt nej till saker. Jag tror på det där med att utmana sig själv en aning, att glänta lite på dörrar man inte riktigt vågar öppna helt, bara för att se vad som händer då. Med stängda dörrar blir man aldrig överraskad eller förvånad utan livet rullar på i sina vanliga banor. Det kan förstås också vara skönt och trevligt och jag landar ofta själv just där av ren bekvämlighet.

Jag ville verkligen att omgivningen som man befinner sig i innan man kliver igenom dörrren, skulle vara totalt annorlunda mot den som finns på andra sidan. Det lyckades jag med tycker jag. Det var lite svårt att få till dörren så att den ser "riktig" ut och jag tycker det är skitsvårt att få fram perspektiv. Så här blev den i alla fall.

Visst är det väl skönt att det blivit så ljust på dagarna nu? Jag älskar det och till och med när jag går hemifrån vid 06.42 (prick, annars missar jag bussen) så har det börjat ljusna. Det finns hopp om våren ändå :)